Det jag uppskattat mest med boken är dess sett att ge en bild av hur en såg på livet, kärleken och konst. Hur mycket saker är samma fast för andra saker. Den var bättre än vad jag trodde den skulle var, eller jag gillade den iaf mer än vad jag trodde. Är glatt överraskad. 

Tagit lång tid att läsa men har varit underhållande varje gång jag plockat upp den igen. Hans sätt att skriva gör den lätt att plocka upp igen, då han ofta påminner läsaren om vad som skett ÄLSKAR sånt. Har reserverat Les Miserables, den skrev han mer än 30 år efter denna, kul om en ser någon skillnad i hans skrivande.

Anteckningar jag skrev innan och medan jag läste boken (OBS SPOILERS):

”Svenska boken blir denna, chockad att det är samma kille som skrivit les miserables.

Massa beskrivningar, denna kan bli tuff att läsa. Mycket gammalt språk. Kämpa! 

Kul hur de beskriver ”dagens ungdom” exakt som den beskrivs idag, inte mycket som ändrats på hundratals år hahah

Har kommit in i språket mer och fnissar till stundtals, gillar den verkligen 

Saker går långsamt men det är samtidigt bam bam, det gillar jag!

Okej så nu är esmeralda gift med poeten som har blivit omhändertagen av frollo

Men frollo har fortfarande ringaren också som han tagit hand om, som försökte hoppa på esmeralda som blev räddad av ferbus som hon nu är kär i

Hittills känns esmeralda äcklad av ringaren

Några av namnen på platserna känner jag igen som tunnelbanestationer i Paris, kul!

En lååppåång del som bara beskriver hur Paris såg ut, ganska intressant men läser inte den delen jättenoga

Frollo har en bror, Jehan (var han ev av de olydiga studenterna i början?)  som han raisar som sin son, adopterar quasimodo för han tycker synd om honom, ser sin bror i honom

Smått intressant om att det skriva ordet dödar byggnaden. Om att vi tidigare skrev med byggnader och sten och det var mer långsiktigt, jämfört med en bok som kan tändas med eld. Samma som vi pratar om att internet dödar boken, och att boken är mer bastant men internet kan få ett virus eller raderas, typ. 

Kul passage om en döv som förhör en döv

Det kapitlet är verkligen mästerligt skriven, skulle kunna passa som en novell. Favorit hittills. Känns som en scen från en bra film, kan se den framför mig.

Gillar att författaren påminner oss läsare lite om karaktärers tidigare drag och vad de tidigare gått igenom i boken. Väldigt bra för mig som läser oftast utsträckt på flera veckor. 

Gillar att det är som små noveller som bygger upp till helhetens historia 

När den får flow då jävlar får den flow, läser noggrant och intresserat

Fint citat ”hennes bröst sönderslets av snyftningar liksom på den första dagen; denna sorg blir aldrig gammal, ty för en mor, som har förlorat sitt barn är det alltid den första dagen” s. 352

Fnissade åt ” Febus de Châteaupers fick ocksà ett tragiskt slut, ty han gifte sig” s. 540

”